Bebistiden med Leia var allt annat än små rosa moln då det kändes som att hon aldrig sov mer än en timme i taget vare sig på dagen eller natten.. Vi kämpade på med nappar, flaskor och sömnmetoder men absolut inget bet på henne..Hon ville helt enkelt vara med ständigt vare sig det var latteträffar med andra mammor vars barn alltid sov eller natten.. Mamma var bäst och det var inte förrän vi satte henne i en gåstol som jag fick sitta för mig själv en stund, vilket var en ren befrielse för en fruktansvärt trött mamma..

Det gick så långt att jag träffade en barnläkare angående hennes sömn och vilja att aldrig ta det lugnt.. ja än idag så har hon ju denna personlighet då hon känner sig trygg med sin omgivning, aldrig en lugn stund till hon slår igen sina blå <3

Med Dylan är det totalt annorlunda..Han sover bra dagtid, ja han gör knappt något annat på dagen, han somnar in för natten klockan sju och sover till sju dagen efter, var ju en vecka där som han vaknade till, men med nappen så funkar hans sömnrutiner igen..

Hans vakentid är han så nöjd oavsett om man leker med han eller om han sitter i babysittern eller ligger i sitt gym, han chillar och har inte alls bråttom i sin utveckling..Han tar det lugnt helt enkelt och är min goa stora bebis..

Utvecklingsmässigt så märker man ju att Leia´s nyfikenhet för omvärlden gjorde att hon var tidigare än Dylan, och vid den här åldern som Dylan är i hade hon ju fått sina första tänder och var på gång att ta sig framåt för egen hand, men Dylan har som sagt inte bråttom och det känns skönt att han är såpass lugn som han är i vår lilla röriga familj ;-)

Jag funderar på om detta speglar hans personlighet och att han blir en liten individ som helt enkelt gillar att chilla och vara det charmtroll han är för oss??..Även fast jag vet att när den dagen kommer då han kryper runt mm så kommer vardagen att ändras markant med en jakt efter storasysters leksaker och allt vad som hör till:-)

Men just nu så känner jag mig så bortskämd att ha fått ett sånt mönsterbarn om man nu får säga så?? att ha varit på den andra sidan av bebistiden gör att jag mer uppskattar allt som funkar nu även fast Leia´s bebistid var helt underbar så är det verkligen skönt att få ha kvällarna/ nätterna för sig själv och slippa ligga som en ostbåge för att en liten ligger bredvid och myser :-)

Nä jag njuter verkligen och visst att vi ibland är iväg och fikar med andra trevliga mammor så tar jag det oftast bara lugnt hemma med promenader och mys..

Det är ju trots allt den sista bebistiden jag kommer uppleva så jag tar tillvara på den helt enkelt :-)