Min förlossning..
Har nu gått en vecka sen Dylan kom till världen och nu har jag haft lite tid att gå igenom förlossningen med mig själv och tänkte nu ta och skriva ner en liten story för att kunna gå tillbaka och läsa då man känner för det..
Det är ju det som är så bra med en blogg, att kunna återfå tillbakablickar om saker och ting som passerat ens liv:-)
Som sagt så började det hela med att vattnet gick lördagen den 8 maj och var då inne i v 41+1.. Jag hade precis lagt på luren då jag pratat eller rättare sagt skällt lite på Jarkko(hormoner, hormoner;-)).
Reste mig upp från kökstolen och hör ett knäpp, sen känner jag bara hur det rinner något varmt nerför benen och det var inte så lite heller.. Leia stirrade och undrade frågande varför jag kissade på mig och in rusade jag på toan och ropade till Leia att snabbt leta rätt på hennes gamla blöjor, för bindorna som jag nu köpt hem var rena skämtet mot den syndaflod som kom i det läget..
Ringde efter Jarmo och Lizette då Jarkko satt hemma hos grannen och drack sig några öl så hans körduglighet var lika med noll och ringde sen in till SÖS som ville att jag skulle komma in för en koll..
Kom in och kopplades upp till CTG och fick sen ligga där en halvtimme i min rastlöshet.. Var ju rätt uppskakad av händelsen som sådan och Leia var nog den som var lugnast av oss tre innan vi for in till förlossningen..
Hade inga direkta starka värkar och ej regelbundna så vi fick åka hem för att om inget hade hänt komma in på måndag för en igångsättning..
Åkte hem till Lizette och Jarmo ifall det skulle sätta igång under natten men det enda som skedde var att runt tre-fyra på natten så började värkarna komma mer regelbundet var 10 minut och lite kraftigare dessutom..
Åkte hem under dagen och värkarna fortsatte komma regelbundet men än mer starkare och runt sju på kvällen började jag knapra alvedon och ta en dusch utan någon direkt värkan..
Sov riktigt dåligt den natten då värkarna bara blev starkare för varje timme och runt fyra på morgonen gav jag upp och började åter klocka dom.. Var nu nere i sju minuter och började förbereda mig för att åka in medans Leia och Jarkko sov.. Skulle ju ringa in vid tolv för en igångsättning, men så länge tänkte jag inte vänta..
Packade ihop Leia´s väska och det sista som skulle med mig och tog sen en dusch innan jag ringde in till förlossningen runt halv sju och då var värkarna nere i fem minuter.. Meddelade dom att runt nio skulle jag komma in istället för att ringa vid tolv och jag var så välkommen så efter samtalet var det bara att väcka familjen och göra dom klar också för idag skulle minsann bebis komma..
Försökte få i mig lite youghurt, men värkarna var nu såpass starka så hungern lyste med sin frånvaro coh vi styrde sen in mot stan.. Jarkko släppte först av mig på SÖS då värkarna nu var nere i tre minuter och någon chansning att fastna i köer till Farsta där Leia skulle släppas av kände jag inte för så jag checkade in på rum fem och den första kollen gjordes..
Då jag nu hade haft regelbundna värkar i över ett dygn så trodde jag ju att jag var rätt öppen men tji fick jag.. 1,5 cm var som hade öppnats sig under all denna evighet och jag kände mig rätt dyster i det läget över hur långt vi hade kvar..
Ligger nu på 4 värkar per 10 minut och rätt kraftiga sådana så jag kopplar på mig TENSén och klarar mig väl någorlunda igenom värkarna just då..
Runt 11:00 får jag lavemang och sitter nu på toan ett bra tag med kraftiga värkar som gör att jag bara vill kräkas och här och nu inser jag att utan EDA kommer jag aldrig orka ta igenom mig detta..
Runt 13:30 kommer ansvarige läkaren in för en bedömning om induktion av värkstimulerande ska tas till och det visar sig att jag ännu inte öppnat mig något trots kraftiga värkar med 2-3 minuter emellan.. Fortfarande ligger jag på 1,5 cm öppen och 50% utplånad cervix.
Beslut tas att induktion ska göras och jag ber då om att få EDA först då jag hört att värkarna ska bli mer smärtfulla av det värkstimulerande och framförallt mer återkommande så runt 14:35 kommer narkosläkaren in för att lägga EDA´n och vilken lycka efter det..
Helt plötsligt känner jag mig som en människa igen och kan få i mig lite av alla soppor som dom givit mig, jag känner mig så mycket piggare och kan nu skratta igen.. Värkarna är som bortblåsta och hade det inte varit för CTG´n så skulle jag inte tro att jag hade haft några värkar alls..
Vid 16:00 sätter dom så igång det värkstimulerande droppet och ännu en koll görs..Nu var cervixen nästan helt utplånad och jag hade öppnat mig till hela 4 cm.. Dessutom finner hon en liten utbuktande vattenhinna som hon sticker hål på och vatten forsar ännu en gång ur mig..
I samma veva stänger hon av det värkstimulerande droppet och ringer på larmknappen och in kommer en hel drös med barnmorskor och även läkare och då sätter paniken igång i mig..
Dom ber mig vända på mig på alla fyra och andas in syrgas samtidigt som dom sätter in bricanyl för att avstanna värkarbetet och det enda jag vill veta är vad som händer, hur Jarkko kunde vara så lugn i den situationen är jag än idag frågande till, men iallafall så var det hjärtljuden som drastiskt for ner till 70 och väntan på att det skulle stiga kändes som en evighet, att dessutom blivit proppad med bricanyl som jag hatar gjorde inte saken bättre.. Det tog ett bra tag innan jag hade lugnat ner mig efter den händelsen om jag säger så..
16:44 sätter dom återigen in det värkstimulerande droppet och krabats hjärtljud övervakas med en skalpelelektrod.
Fram till 18:30 hinner jag med att få akupunktur för avslappnande syfte och sita på bollen och gunga och 18:30 görs ännu en koll och vi kan nu notera att jag öppnat mig hela EN cm på 2 ½ timme!!
Fortsätter att gunga på bollen till 20:00 då ännu en koll görs och nu ligger jag mellan 5-6 cm öppen samt så kommer ännu en doktor in för att göra ett skalpprov på krabat för att se hur han mår.. DRoppet avslutas återigen och sätts in igen 20:40..
Runt 21:10 ligger jag fortfarande mellan 5-6 cm öppen och börjar nu få lättare feber också..Börjar även återigen känna av värkarna nedåt och mår skit och vill bara sova..
Förstår inte alls hur jag ska orka hela natten och Jarkko och jag ställer in oss på att det kommer bli en lång natt och sätter nu på Creed medans han masserar mina fötter.. Det enda jag tänker på är hur skönt det skulle vara att få sova och hade jag i det läget blivit erbjuden snitt så hade jag tackat och tagit emot..
Runt 22:25 ringer jag in en kisshink då jag är så uppkopplad så att ta mig från sängen är omöjligt..
Sätter mig och ska till att kissa då jag känner världens tryck och jag tror i den stunden att nu skiter jag på mig och gapar till Jarkko som i sin tur ser att jag menar allvar och rusar ut för att ropa in personalen som kommer inrusande och jag bara gapar att jag skiter på mig.. På något sätt får dom upp mig i sängen och i gynställning och 22: 32 startar krystvärkarna som känns som något jag aldrig mer vill uppleva och det enda jag får ur mig är den ständiga frasen att jag skiter på mig, mamma och hur i helvete ont det gör..
Håller Jarkko´s hand i ett järngrepp och hör hans peppande ord samtidigt som jag hör hur barnmorskan ber mig återigen krysta och att bebis snart är ute, det var det enda som jag tänkte på att snart så är h*n ute..
22:43 krystar jag för allt i världen och jag känner och ser hur krabat slinker ur mig och det enda jag frågar är hur han mår??
54 cm lång och hela 4040 gram vägde vår lilla(stora) krabat..
Får upp han till mig och jag ser genast hans lilla snopp och inser att vi just fått en liten grabb till vår familj..Jag krystar ut moderkakan och blir efter det sydd fem stygn, men just då brydde jag mig bara om han som låg vid mitt bröst och lyckan var total..♥
Efter närmare tvä dygn av värkar var han äntligen här och jag tackar Gud för att jag enbart behövde genomgå 10 minuters krystvärkar för jag vete sjutton hur länge jag hade orkat med i det läget som jag befann mig i då jag var så förbaskat trött..
Jag är grymt nöjd över all den personal som vi under denna dag träffade på under tiden på förlossningen och även på BB-avdelningen så valet av SÖS var helrätt för oss..
Nu är jag så lyckligt lottad med två helt underbara barn och jag kan ärligt säga att fler blir det inte och om förlossningen säger jag som så att ALDRIG mer jag vill genomgå detta..Jag har ju nu provat både snitt och vaginal och jag måste säga att snitt var rena barnleken mot för den smärta och trötthet jag fick genomlida under dessa två dygn, men som sagt nu räcker det med knoddar i denna familj för vi har fått dom två vackraste till vår lilla familj♥♥
♥22:43 10 maj 2010 föddes äntligen Dylan Juhani Kid Salonen Lundqvist♥
Och om ni undrar så sket jag aldrig på mig:-)
Snart tvåbarnsmamma:-)
Jag vill ha folk omkring mig med koll just nu känner jag och jag ska vara ärlig och säga att nu gör dom jäkligt ont och tror mig kommer skrika efter EDA innan detta är färdigt:-) Men då får det bli så också, men förhoppningsvis klarar jag mig med TENS, lustgas och en massa duschar..
Usch nu är det inte länge kvar innan vår krabat är ute och vad h*n ska heta är ännu en gåta, men sånt löser sig alltid som sagt:-) Har ju några valmöjligheter och det blir nog lättare då vi träffat på vår nya familjemedlem:-)
Nä nu ska jag försöka få i mig lite frulle sen måste jag nog få min trötta familj att förstå att det är dags att kliva upp och röra på oss.. Stockholm och morgontrafik är ju inte det roligaste om jag säger så:-)
Har jag ork kanske jag bloggar något under förlossningen om den nu skulle dra ut på tiden, annars så hörs vi förhoppningsvis då jag är TVÅBARNSMAMMA:-)
Så gick då vattnet:-)
BF+10 är vi idag inne i , men nu börjar det dock hända grejer:-)
Igår efter jag haft ett mindre utbrott på Jarkko i telefonen så hörde jag ett knäpp i magen och i samma veva så kände jag hur det forsade ner längs benen..
Hamnade som i chock då detta inte alls var något jag hade räknat med, var ju inställd på att åka in imorgon på en överburenhetskontroll då jag inte haft några känningar alls under helgen som skulle tendera till någon förlossning på G..
Iallafall så ringde vi in till SÖS och dom bad oss komma in för en koll iallafall..
Jarmo och Lizette hämtade upp oss och fick stanna kvar i väntan på domen om vi skulle få stanna eller inte??
Men inga större värkar så efter ca en timme på SÖS styrde vi mot Tullinge för övernattning och nu sitter jag hemma och inväntar att värkarna ska komma igång på allvar..
Har sedan imorse haft regelbundna lite kraftigare *förvärkar* med 5 minuters mellanrum så kanske detta kan starta av sig själv, annars ska vi ringa in imorrn för en tid till igångsättning så snart alldeles snart får vi träffa denna lilla bråkstake vi har i magen:-)
Lite småroligt iallafall att den som var lugnast av oss tre härhemma var Leia som tyckte det var lite roligt att mamma *kissade* på sig i köket och sen bad om hennes gamla blöjor:-)
Jag vet ju att detta kommer komma upp på tapeten ett bra tag härhemma och eventuellt även på hennes förskola, men det får man ta i såna här situationer;-)
Nu ska jag ta mig en härlig dusch och sen försöka vila lite...
BF+4..
Jag tror helt enkelt att jag bara får bråkstakar i min mage och ställer mig nu in mig på en igångsättning om sisådär en vecka..
Var iallafall in på SÖS idag för en kontroll av mina vattniga flytningar och smärtan mellan benen och allt såg så bra ut med fostervatten och så.. Krabat ligger startklar men verkar ju trivas alldeles på tok för bra därinne för att ta det stora beslutet och plåga mammsen med lite onda värkar mm..
Livmodertappen var som en liten knapp så helt utplånad var den inte och jag var inte heller öppen något så det fick mig ju inte att bringa något hopp för bebis denna vecka, men jag är iallafall glad att allt ser bra ut och bebis kommer ju inom sinom tid..
Nu ska jag dock byta strategi och bara slappna av på dagarna och ignorera allt som jag ser måste göras härhemma, imorrn om solen tillåter blir det balkongen, en bra bok och en massa Isthé..
Stressa ner är mitt motto nu då jag har varit rätt så stressad nu på sistone pga barnvaktsbekymmer mm..
Positivt är ju att jag sparar mina FP dagar då jag får sjukpenning fram till förlossningen:-)
Nu blir det slappa i soffan för resten av kvällen...
Vår lilla spaceman som vi så oerhört längtar efter att få träffa♥
BF+2..
Har igentligen inget alls att skriva om, var en trevlig och lugn Valborg som spenderades hos Jarkko´s tränare i Bromma, blev alkoholfri öl och en blöt kväll vid brasan..
Leia var väl den som var lyckligast då vi åkte hem (och trött för den delen) hon fick sig en sparkcykel av Timo och hon har ju tjatat om en sen ja några månader tillbaks så nu far hon runt i lägenheten och tackar Timo för hur snäll han är:-)
Just nu har dom flytt fältet för en morgonpromenad runt träsket och snälla familjen ansåg att det var bäst att jag var kvar hemma och ta tag i disken så att det blir fint som Leia så snällt sa, att själva anledningen igentligen är att dom tycker jag bara är ett segt bihang som sänker deras fart, det var dom tyst om, men mammsen vet sanningen:-)
Men men har nu börjat luska i hur en igångsättning tar vid och jag vill verkligen inte genomgå en sådan, tror att det kommer resultera i snitt för mig då och jag vill ju så gärna undvika snitt denna gång, så jag vet inte hur mycket jag ska läsa på om detta då det bara får mig att oroa mig ännu mer:-(
Får se om jag ringer in till förlossningen på måndag och rådgör angående min smärta i underlivet?? Kanske dom iallafall vill att jag kommer in och tittar hur det ser ut därnere om jag är mogen överhuvudtaget och kanske tom är lite öppen så att man får en liten ljusning i detta:-)
Jag vill ha bebis nu!!!
Nu ta tag i disken så att det blir fint innan familjen är tbax:-)
Den stora BF dagen är nu här..
Har haft en usel natt dessutom så jag vete tusan om jag skulle orka med en förlossning idag om den nu skulle få för sig att komma?? Vaknade upp vid två pga foglossningen och sen låg jag och vred och vände på mig till halv fyra då jag tog med mina kuddar och la mig i soffan för att slötitta på tv´n..
Tyvärr så hade jag en hel arme med fåglar utanför som kvittrade in på småtimmarna så jag låg mest och lyssnade(irriterade mig) på dom..Sen fastnade jag i ett dubbelavsnitt av Survivor så runt halv sex slumrade jag till, bara för att vakna av ringklockan vid halv sju..
Jarkko hade tydligen en bättre natt än mig och sov lite för länge så grannen som han jobbar med kom upp och väckte oss:-) Slumrade till en halvtimme till innan Leia började gapa från sängen att hon var hungrig..
Upp och hoppa och sen bar det iväg till förskola och BM..
Allt var så bra med mina värden och krabat ligger fortfarande på sina 140 hjärtslag och mitt SF mått låg nu på 37.
Krabat ligger dessutom väldigt långt ner och så som BM sa så skulle man nästan kunna sträcka in handen och dra ut den i öronen och det är därför jag har så sabla ont i mitt underliv just nu..Skulle inget ha hänt i helgen så tyckte hon att jag skulle kontakta förlossningen om jag nu tycker smärtan är olidlig och det kommer jag att göra så har ingen bebis kommit till måndag då banne mig så ringer jag förlossningen så får dom kolla hur det ser ut med krabat..
Annars ser det ut som igångsättning den 10 maj och så länge orkar jag inte gå..
Har ju en hel del vattniga flytningar och nojjar mig nu över att det kan vara vattnet som sipprar oxå, men som BM sa klokt.. Läs inte så förbaskat mycket på alla dessa forum:-)
Idag bär det iväg till Jarkko´s syrra för att involvera Leia i att hon kanske hamnar där i helgen om nu det händer något, vi träffas ju lite väl sällan, men hon tycker det är skoj att få åka och hälsa på sin kusin Eliot som har sååå mycket leksaker..
Nu lite surf och någon magbild får ni inte förrän jag står på förlossningen nästa gång:-)
Fullmåne..
Låg och såg på skräckisen Paranormal Activity men slumrade som vanligt till med jämna mellanrum under filmens gång( minns inte när jag såg en hel film sist??) Men men vaknade som sagt till lite då och då av förvärkar som kändes lite mer än vad jag är van vid..
Runt halvelva vaknade jag återigen av förvärkar och då när jag tittade ut var det sådant mäktigt himmelspel utanför fönstret och en fullmåne kom fram för en kort stund innan den återigen skymdes av dimman som kom fram..
Trodde verkligen att detta var ett tecken om att inatt sker det då jag är lite skrockfull av mig och har ju hört dessa skrönor om att fler barn föds just vid fullmåne men icke..
Kollade nu in en sida om när fullmånen kommer och enligt den så ska det ske inatt och inte alls ha varit någon igår, men jag är säker på att det var fullmåne igår och även Jarkko såg den så någon inbillning var det inte..
Men vi får väl se hur det går inatt om fullmånen vill göra oss sällskap och framförallt om krabat vill ta och kika ut på sin BF dag som tillöper efter midnatt:-)
Hm..
Liksom vaddå lämnat bakom mig?? Jag är ju för f*n fortfarande gravid;-)
|
||||||||||
 |
|
|||||||||
Same same but different day..
Vardagarna rullar på i samma takt och jag har som ett schema över hur mina dagar fortlöper innan familjen rullar in med buller och bång..
Kl. Nio lämnas Leia om vi nu är i tid vill säga:-) Vi stressar inte som sakt..
9,30 -10.. Softar framför datorn alternativ tar en vända till affären..
10-10,30 fixar lunch..
10-30- 12,30 Smaskar i mig lunch till Våra bästa år sen vilas det fram till ca ett iaf..
Sen ska det fixas med middag, undanplockning, kanske en tvätt tom.. Är det en riktigt grå dag i mitt liv så sover jag enda till tre då jag måste upp för att hinna innan dom kommer som sagt..
Ja man skulle ju kunna tro att jag som älskar solen skulle njuta nu, men att promenera känns meningslöst, försökte mig på det idag, men fick hugg direkt så lika bra att gå hem och vila bort det, sen så har jag sämre och bättre dagar med min foglossning och oftast så är det uselt just nu..Sen så är det detta med att vara ständigt kissnödig och då är det rätt jobbigt att vara utanför hemmet för jag kan ju säga att det här med att hålla sig längre stunder inte existerar just nu;-)
Nä nu är det 3 DAGAR till BF och jag anser mig överburen nu då jag inte var gravid såhär länge med Leia och jag trodde faktiskt att denna krabat skulle komma en vecka tidigare, men nu börjar jag tro att det blir en majbebis av det hela..
Att jag sen även stressar upp mig nu då vi står utan barnvakt över valborgshelgen gör ju inte saken bättre, känner press att föda innan fredag då vår sista livlina drar från stan och sen får jag minsann åka in själv och föda om krabat behagar vilja dela dagen med Konungen:-( Känns sådär om jag får säga min mening..
Jaja nu ska jag njuta av en glassbåt och trösta mig lite att jag iaf kan smaska i mig onyttigheter några dagar till:-)
5 Dagar kvar till BF..
Inga större känningar än det vanliga såsom molande värk i rygg och mage, sammandragningar som kommer och går, ja inga större händelser alltså..
Idag trotsade jag tom min onda kropp och har sedan 10 varit ochsprungit ( ja i min takt då) i affärer för att ögonshoppa åt mig själv samt leta jacka till Jarkko..
Den stora shoppingen innebar en 2 kg ost från ica maxi som det var rea på, men gisses så mycket snyggt jag sett nu som jag bara VILL HA då kroppen återigen börjar se ut som en kropp...
Men nu får vi iallafall hoppas på att detta blir sista magbilden eller hur???
8 dagar kvar till BF..
Krämporna i min kropp blir värre och jag tyngre trots att jag knappt kan äta utan att bli proppmätt på någon tugga.. Finns ingen plats kvar i magen så vad krabat sysslar med förstår jag inte då det måste kännas rätt instängt just nu;-)
Men men någon klaustrofobi verkar h*n som sagt inte lida av..
Annars så börjar min kropp säga ifrån och jag funderar på om jag snart inte måste se mig som slagen av denna jäkla foglossning?? Jag skiter i min sömnbrist, men att samtidigt gruva mig inför varje vändning, rörelse mm det tar knäcken på mitt psyke och jag ser ju på Leia att hon ibland tar illa vid sig av att mamma har så ont bara av att resa sig upp ur soffan/sängen:-(
Hade ju så gärna velat njuta av den sista tiden med Leia som ensambarn, men jag ORKAR inte:-( Har dock lovat att vi ska under Jarkko´s 10 pappadagar försöka ta oss till Junibacken, men vi får väl se hur det blir med det, annars får vi ta det då bebis växt på sig lite och h*n kan få följa med..
Något mys ska jag och Leia iallafall hitta på under dom här 10 dagarna då hon också ska få vara ledig iallafall en vecka för att bonda ihop sig med sitt lilla syskon som hon väntat på sååå länge..
Men nu är det inte länge till vi vet vem som ska *joina* oss och spänningen lider..
Är det en kille eller tjej??
V.39 och förlossningsångest..
Nu börjar jag få någon slags ångest av att veta att slutet är nära, snart ligger jag där med smärtande värkar och klumpen ska ut.. hur kommer jag ta det?? Hur ont kommer det göra och framförallt kommer jag att lyckats genomföra en vaginal förlossning??
Tankarna som snurrar nu är många och jag är ju så beredd som jag kan bli, visst skulle jag kunnat gå på föreläsningar och läst på mer om förlossningens alla faser, men jag känner att ju mer jag förbereder mig på hur en förlossning ska ske desto mer besviken kommer jag att bli om nu den tar en annan vändning..
Jag gjorde ju allt det där då jag väntade Leia och blev ju lurad på allt..
Jag förberedde mig på att jag kunde skita på mig framför Jarkko;-) Jag skulle shoppa hem öronproppar till han och vi klockade i stort sett resvägen till Huddinge vid varje besök där, men vad hände??? Skitungen vägrade vända sig och såg till att mammsen fick ligga som ett kolli i ett dygn istället och alla mina värsta farhågor såsom skita på sig mm blev just bara farhågor;-)
Men nu ser det ljust ut att jag ska få genomföra detta, bara det att denna gången så skippar vi öronproppar, klockning av restid mm och tar det som det kommer helt enkelt..
Jag har med mig mitt förlossningsbrev där det står hur förberedd jag är och hur jag vill att dom ska förklara allt som sker både för mig och Jarkko. Jag vill att dom ska hålla koll så att jag inte låser mig pga smärtan och förskjuter förlossningen pga det..
Ja jag har helt enkelt skrivit det som jag anser är väsentligt för mig under denna procedur som skall komma..
Jag håller även på att bunda ihop mig med min vän TENSén som igår kom och jag tror att den kommer att leda mig ganska långt in i förlossningen på egen hand, ja det är väl vad jag vill tro iallafall och sen om det inte blir så så får det väl helt enkelt bli så..
Ingen kan förutse hur en förlossning kommer att bli och jag får helt enkelt lita på min kropp, mitt omdöme och den hjälp jag får från SÖS:-) Jarkko kommer väl också vara till hjälp, men jag har även en tanke att han lika gärna kan damma ihop och hamna i ett annat rum då jag även poängterat det i brevet..
Lite förberedd måste jag ju vara iallafall;-)
Men på det stora hela är jag SÅ REDO som jag kan bli på att detta ska dra igång och vi blir fyra i vår lilla familj:-)
Ska bli så spännande att se vem som gömmer sig därinne och ja namn är ju inte riktigt klart fortfarande, men vi har några att välja på och visst Leia har ju redan gjort sin röst hörd där så vi får väl lyssna in henne också:-)
Bjussar på förhoppningsvis sista magbilderna och ja jag vet att pattarna hänger men vem f*n orkar springa runt i trånga BHár då man ändå bara strosar runt hemma??;-)
V. 39 (38+0)
Fixerad..
Den är numera fixerad så har vi tur kanske den dyker upp inom några dagar, tänkte ta en storstädning imorrn om kroppen tillåter och kanske det kan få den att överväga att komma:-) Tror väl inte direkt på allt hokus pokus som sägs ska starta igång förlossningen, men man kan ju alltid hoppas att alla mina promenader i våra trappor skyndar på det lite iallafall:-)
Fick en ny tid på BF-dagen den 29/4 och skulle det vara så att krabat inte behagat komma ut till dess så ska vi ta ett snack om igångsättning, tror inte jag klarar av varken psykiskt eller fysiskt att gå över två veckor och min BM verkar ju vara inne på min linje oxå, men nu håller vi tummarna för att krabat löser det hela på egen hand..
Hjärtljuden låg forfarande stadigt på sina 140 och SF måttet låg på 36. Mina värden var bara bra trots för mycket onyttigt och dåligt med intag av vitaminerna under påsk;-)
Ikväll ska jag fnula ihop ett förlossningsbrev och förhoppningsvis så hinner TENS apparaten dyka upp innan det är dags för avfärd mot BB..Är ju den som ska vara min trogne vän inne på förlossningen så liite nervös börjar jag bli att den inte dyker upp i tid..
Nu ska det slappas i soffan en stund..
V.38 och nu får du komma ut...
Ligger jag ner så får jag efter en stund ändra sida och det är ett STORT projekt i sig att vända/byta sida utan att jag ska få ett psykbryt..
Sitter jag i soffan och softar så blir det efter ett tag oskönt och då jag ska resa mig ser jag ut som en knubbsäl som hasar sig fram till soffkanten för att sätta ner fötterna och ta sats för att ställa mig upp och mjuka upp lederna, för börjar jag gå direkt så knakar det till rejält och smärtan blir olidlig..
Det enda positiva med denna olidliga smärta är att jag förhoppningsvis kommer bara se ljust på alla värkar som kommer i samband med förlossningen, för efter att ha haft ont konstant i månader så va fan gör några timmar inne på BB då??
Stöddig?? Javisst=)
Får se hur stöddig jag är då jag ligger där uppfläkt och förmodligen bara vill dö, men detta är min största peppning för att jag ska klara av förlossningen galant, för för varje ond värk så är jag betydligt närmare slutet=)
Nä nu är det inte långt kvar men om du lilla krabat vill göra mammsen riktigt glad se till att komma typ på onsdag då jag har gjort mina ärenden för denna vecka klart=)
Jag vill ju iallafall ha snygga naglar innan jag föder..
Närbild på magen v 38. (v37+1)
Vecka 38
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
V.37..Packat och klart..
Så nu väntar vi på slempropp, vattenavgång och en sjujäkla massa värkar så jag får åka in och återta min kropp för nu är jag tokless på att vara gravid..Jag vill börja gymma så att jag både svettas och kissar ut all den här jäkla vätskan jag samlat på mig så att jag kanske med lite tur kan visa mig utanför vassen i sommar:-)
Det är iallafall tur att jag alltid kan skylla på den lille då jag inte vistas i solen i sommar;-)
Nu vill jag verkligen få reda på vem som lever rövare inuti mig och fortfarande hägrar den STORA namnfrågan härhemma då vi har några namn på en lista, men jag vet faktiskt inte om jag är så nöjd med dom, måste nog känna på dom lite till innan det stora avgörandet kommer och krabat får väl helt enkelt heta krabat till vi känner oss 100 % med namnet. Vi har ju 2 månader på oss att ta tag i det problemet:-)
Annars så är ju den eviga undran om det är en liten tjej eller kille som ska joina oss i familjen och Leia har ju redan bestämt att hon ska få en lillasyster och Jarkko ser ju gärna att det är en till tjej även om det inte direkt spelar någon roll för han.. Jag har ju varit ganska säker på en kille, men börjar vekna nu i min teori, men snart så får vi äntligen svaret och jag analyserar just nu allt som händer i min kropp..
Har ju så dålig koll på det här med värkar mm då jag med Leia inte hade några kännbara värkar så det ska bli rätt intressant hur jag kommer reagera på denna förlossning??
Peppar ju mig just nu med denna bok och förhoppningsvis hjälper den mig i min egen tro att jag klarar av detta, men jag har en skräck att jag ska drabbas av en maktlöshet och bara ger upp mitt i allt..
Men som Jarkko säger att jag är ju inte den första att föda barn och det är ju så sant:-)
Vecka 37
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Tjejligan??
Vi sitter och myser då hon helt plötsligt säger..
- Jag vill att bebis är en flicka och inte en pojke..
- Jaha säger jag, varför vill du det??
- Det räcker med en kille härhemma säger hon spontant..
- Aha och vem är den killen då??
- Han därinne i köket.. Pekar mot pappsen som sitter vid köksbordet..
- Ok, och vem är han då??
- Pappa och det räcker med han säger hon väldigt bestämt..
Ja man kan ju undra om pappsen varit extremt jobbig på sistone eller är det alla pojkar på förskolan som driver henne till att redan vid treårsålder börjat tröttna på alla av det manliga könet:-)
Men visst skulle det vara skoj med en lite tjejliga härhemma men även gruvsamt inför tonårstiden och allt tjat om kläder mm och gud bevare vilket jobb Jarkko får att hålla reda på sina prinsessor och deras kommande pojkvänner:-)
Bokmal..
Vad jag ska göra???
Jag ska ta mig an en bok av Gudrun Abascal bok om att Möta förlossningsmärtan och jag kan säga att det var evigheter sen jag tog mig tiden att läsa mig en hel bok, men det kan vara bra för mig att ha något att koppla av med samt att lyssna på den medföljande cd skivan som uppenbarligen ska ge med sig ett lugn..Har hört av folk att den kan vara lätt sövande och sova vill jag ju göra dygnet runt numer:-)
Så ikväll åker brillorna på och boken fram..
V.36 och helt knäckt..
I fredags gick vi således in i v.36(35+0) och nu är jag nära bristningsgränsen..
Finns ingenting som jag orkar med längre och varje rörelse är en pina i form av otymplig kropp och en oerhörd smärta i hela bäckenet och numera även längs benen.. Jag skulle utan att tveka ta emot en igångsättning nu för oavsett att det är en månad kvar på hyrestiden för det lilla monstret som plågar mammsen sin med att klämma åt nerver i tid och otid samt leka rövare med sina sprattelben så får h*n mer än gärna kika ut nu, jag skiter att sängen inte är bäddad än, jag skiter att det mesta fortfarande är kvar att göra, men jag har absolut ingen ork eller motivation att boa in mig just nu..
Jag vill bara sova sova och åter sova bort smärtan som knäcker mig..
Att jag dessutom redan har ångest över min sjukskrivning och dess handläggningstid och hur räkningarna ska betalas nästa månad gör ju inte saken bättre, vill bara ringa upp FK och be dom skynda på, ge mig ett svar!! JA eller NEJ hur svårt ska det va?? Vem orkar vänta i 30 dagar och sedan få ett avslag för att åter vänta i 30 dagar på en överklagan, för åker jag på avslag så kommer jag inte ge mig..
Finns inte en chans i helvetet att jag hade klarat av att jobba denna tid.. Jag klarar ju knappt av att ta hand om min dotter utan att jag knäcks av denna oerhörda smärta:-(
Jag längtar såå till krabat är ute och jag och Leia får sticka iväg på egen tid och då ska hon få all den där uppmärksamheten som jag inte orkar ge henne nu.. Jag har sån ångest för att jag bara skäller och gnäller just nu, men mitt humör påverkas ju av den totala sömnbristen som jag får av allt skit som stör mig..
♥Älskade dotter du är mitt allt..♥
Usch!!!
Att sen åka på halsont och ständig huvudvärk är ju bara fööör mycket just nu, har två veckor på mig att få ordning på det mesta härhemma för sen ska jag bara slappa och förbereda mig inför det som komma skall..
Igår fick jag iallafall hit alla bebisgrejer från Västerhaninge så nu är spjälsängen och vagnen ihopsatt, dock måste jag kolla in dvd för vagnen för jag vete tusan om vi gjort rätt??
Idag ska jag trots min lilla sjuka putsa fönster samt sätta upp gardiner i dom rum som jag nu har gardiner till, måste ju inhandla nya stänger mm till vardagsrummet.. Sen ska jag sortera Leia´s garderob, kolla igenom hennes gamla kläder och se om jag har några bebiskläder kvar?? Tror banne mig sålde iväg alla i strlk 50/56 då jag kände att det inte var så mycket som jag ville ha kvar. Har dock en massa i dom större storlekarna kvar..
Sen måste jag skriva ner en sista inhandla till bebislista, samt en lista till Leia då hon måste få påfyllning i sin garderob, vete tusan hur vi ska få råd då jag kommer få vänta ett tag på pengar från FK, men förhoppningsvis så får jag det retroaktivt i en klumpsumma sen och då löser det sig på den vägen, vissa grejer kan vänta till vi kommit hem från BB.. Ska på loppis i helgen och kanske man kan hitta något billigt och bra där..
Imorrn tänkte jag om jag mår bättre ta mig en kommunal resa till IKEA och inhandla lite smått och gått så att jag kan tvätta upp det i veckan så att sängen och vagnen kan bäddas i helgen och BB väskan kan packas, måste även inhandla en mysdress till mig själv som jag kan ta med mig..
Jag vill som sagt ha allt klart så jag bara kan släppa allt den sista tiden och läsa min bok som jag beställt hem nu..
Nä nu ska jag ta mig en kopp the till sen blir det till att putsa fönster med tjockismagen i vädret:-)
Besök hos BM..
Idag var Leia åter på plats på förskolan och jag begav mig in till Söder för ett besök hos BM..
Alla världen såg bra ut och krabaten ligger fortfarande med huvudet neråt så förhoppningsvis så är det så trångt nu så den inte kan vända sig..
Hjärtslagen låg på 140 och SF måtten låg på 33 nu i v. 34(33+6).
Vi började dock prata om förlossningen och jag har ju på något sätt försökt undvika tankar kring den så nu har jag fått ett boktips av henne som jag ska skaffa hem för att läsa och peppa mig själv för att möta smärtan på ett bra sätt.. Har hört från en av mina jobbarpolare som nyss födde att den hjälpte henne så värt att satsa på alltså..
Förutom min foglossning som en ständig följeslagare så mår jag väl helt OK, börjar känna av tröttheten mer och den ständiga paniken att inte hinna få saker och ting på plats börjar komma än mer..
Har inte fått hem sängen än och vagnen ligger fortfarande nerpackad, bebiskläderna det lilla jag skaffat in är inte tvättade, bilen måste få sig en totalstädning innan babyskyddet sätts in och jag ska även hinna få upp gardiner i våra rum så att jag slipper det då jag kommer hem samt hinna med ett besök till IKEA för att shoppa in lite bebistextiler.
Att jag dessutom ska vila, få mig själv tillfixad samt inhandla ngn mysdress till BB det finns inte ens med i min kalender just nu:-)
Känner mig sjukt stressad och jag har sagt att till påsk ska allt vara klart så jag kan sova dom sista veckorna:-)
Nä nu ska jag ta och stressa av med lite diskning och rockklassiker..Slipper iaf ta mig ner för trapporna och hämta hem Leia idag då Jarkko sköter den biten:-)
