Ända sedan jag blev gravid så var jag ganska på det klara med att napp skulle introduceras så snart vi kom hem, med Leia väntade jag några veckor och efter ett år gav jag upp då Leia totalvägrade napp, nappflaska ja allt förutom mammsen och det har satt sina spår..

Dylan var inte alls så entusiastisk i nappen och då jag ändå inte ammade helt utan han tog flaskan utan problem och har sen början sovit väldigt bra på natten så gav jag upp efter någon vecka, varför tvinga då allt fungerade så bra ändå??

Men för sisådär två veckor sen började han vakna upp runt tolv varje natt och man är ju ganska bekväm av sig och fixade en flaska, tänkte väl att det bara var något tillfälligt, men nej..

Varje natt klockan tolv började han kraxa i sin säng och efter några dagar så tänkte jag att nu tar jag striden, vill inte ha någon nattätare igen och han är absolut inte i behov av att äta då heller..Så nappen åkte fram igen..

Första natten var väl jobbigast, han tog emot den men att somna om gick inte utan det var bara att sitta och vagga han till sömns och efter en timme somnade han om och hade några uppvak den natten..

Andra natten var likadan, men så på den tredje natten så somnade han in som vanligt runt sju, gav han nappen och runt tolv kraxade han till varpå jag gick in och stoppade in nappen och han slog igen sina blå för att endast vakna upp en gång till den natten för att åter somna in då nappen kom till rätta..

Så nu har jag ett nappbarn som kraxar till ca 2 gånger per natt men sover från sju till sju i sin säng och nu är det bara för mammsen att ta tillvara på detta och försöka utnyttja detta, har ju så sabla svårt att somna in på kvällarna, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden..