Så var det dags igen..

Senast Dylan var förkyld så slutade det ju med en övernattning på KS för förkylningsastma och vi blev hemskickad med orden en gång är ingen gång..

I fredags började hans näsa snora och på kvällen började det rossla lite i andningen, igår morse så var det lite mer rossel och mer snor så jag skickade iväg Leia och gubben för att vara hemma själv och städa upp lyan med en småtjurig Dylan..

När jag väl lyckats få han att somna till så märker jag hur tung andningen verkligen är så jag ringer övriga familjen och meddelar att vi åker in till KS efter jag slängt i mig ngt i matväg, minns ju förra gången då jag var tom i magen och kom direkt från gymmet så denna gång planerade jag mer, nyduschad, väska packad ifall vi blev kvar samt mat i magen :-)

Inne på KS så fick vi ganska snabbt komma in och påbörja inhalering och provtagning, tog dock sin lilla tid då man ska vänta och analysera varje inhalering, men iaf efter några timmar så blev vi hemskickad med medicin på recept utskrivet så nu var det dags att testa att motverka detta på hemmaplan med en masksprej som ser ut som en anka :-)

Jaja tog oss ett litet tag att hitta alla mediciner då den ena var slut över alla befintliga apotek i stan, men dom trevliga apotekarna i stan hjälpte oss med att ta kontakt med KS återigen för att få ett nytt recept på en likgiltig medicin.. Ingen mening precis att åka hem med 1 av 2 mediciner då det var den andra som skulle inhaleras upp till åtta gånger per dygn.. Men allt löste sig till slut..

Natten har varit bra men fortfarande rosslar det och han är lite småhängig men vid gott mod, så det går åt rätt väg..

Nu har det av 2 möjliga förkylningar slutat med 2 sjukhusbesök så nu har vi fått en remiss till Bromma för en utredning, men som dom sa, ju tidigare man får dessa symtom desto troligare att det växer bort..

♥♥ Men ont i mammahjärtat gör det då man får plåga stackaren med medicinen :-( ♥♥

Efter mitt förra inlägg så åkte jag som sagt till gymmet och efter 45 minuter ringde gubben med en gallskrikande Dylan som precis vaknat och absolut inget hjälpte..

Åkte omedelbart hem och mötte en väldigt trött Dylan som precis slumrat in i pappas famn, men som ganska omgående vaknade upp igen för att åter börja gallskrika.. Hans andning lät tung så jag ringde omedelbart till vårdcentralen där jag fick veta att alla läkartider var slut så det jag kunde göra var att vänta till tre och ringa Bromma akuten..

Klockan var då bara halv elva och vänta till tre fanns inte så jag ringde Astrid Lindgrens barnakut där dom först och främst sa att varken vårdcentralen eller bromma akuten tar emot barn under 6 månader så varför tanten i växeln inte kunde talat om detta för mig är en gåta?? Kärring!!!

Iaf så tyckte dom att vi skulle komma in och låta dom lyssna på Dylan och då jag hört om alla dessa väntetider mm så sket jag helt enkelt i att duscha.. Ville bara komma in med Dylan så jag packade in oss i bilen med mina svettiga gymkläder på ;-)

Väl inne så gick det snabbt, fick komma in omedelbart till ett rum där dom började med att ge adrenalin i en mask, vilket var hemskt som mamma att sitta och hålla i sin son som gallskrek och gjorde allt för att komma ifrån masken :-( Var nära gråten bra många gånger..

Efter varje inhalering skulle vi vänta en kvart för att se hur det löste upp hans andning, och efter tre gånger med adrenalin och inget blivit märkbart bättre så fick han inhalera ventolin samt fick en spruta kortison..

Efter dessa så började andningen bli bättre men då dom ansåg att han varit väldigt påverkad då han kom in så beslutade dom att vi skulle läggas in så det var bara för Jarkko att åka hem och hämta Leia samt rena kläder till mig då vi fått vårt rum inne på smittskyddsavdelningen..

I ett dygn fick vi ligga inne och jag är glad att det inte blev ett dygn till då dom sa åt oss att ställa in oss på det, att sitta instängd i ett rum är absolut hemskt och att dessutom inte få sova ostört utan så fort jag fått Dylan att somna in och jag själv kunde stänga mina blå så hörde jag dörren öppnas och det var återigen dags att inhalera och mäta syret..

Detta pågick hela natten varannan timme så när dom efter läkarronden sa att vi fick åka hem kändes det som en befrielse..har nog aldrig tyckt det varit så skönt att komma hem till en stökig lägenhet :-)

Dylan var också märkbart glad att vara hemma och slaggade in halv sju och sov sig igenom natten utan att bli väckt av av knasiga tanter och gubbar med ett plaströr som blåser han i ansiktet :-)

Nä en hemsk upplevelse och jag tackar all underbar personal på barnakuten som tog hand om oss så snabbt som dom gjorde, känns skönt att ha ett sånt bra sjukhus såpass nära :-)

                                                    Snart munnen full av små gaddar :-)


Efter en natt med en smågnällig Dylan som inte alls kom till ro pga snuvig näsa och en halv dag med rätt usel sömn för honom så kom jag på då jag märkte att han dregglade lite mer än vanligt att TÄNDER!!! och javisst...

En tand har nu spuckit igenom och likt sin syster så är nummer två inte långt bort så det blir väl som med Leia att dom alltid kommer i par :-)

Gnuggade in tandköttet med lite alvedon, men han har inte alls varit sitt vanliga jag utan har knappt sovit idag och varit allmänt svårflirtad att vara för sig själv idag...Nu kan jag väl inte påstå att det varit jobbigt utan då han är sitt gamla jag så är det V Ä L D I G T lugnt att ha han vid sin sida, det är nästan så man inte skulle märka av han om man nu inte visste att han fanns ;-) Men idag har han varit B A R A lugn för en liten bebis  så jag har väl inte arbetat ihjäl mig med han idag heller, men då man är van vid att han alltid sover vid vissa tider så ruckas ju våra rutiner kraftigt och idag var det tvättstugan som fick stå sitt kast, iaf en maskin hann jag med så lite kläder har vi att gå omkring i till på torsdag ;-)

Eftersom han nu knappt sovit idag så blev det en lite tidigare kväll för han, slaggade in direkt efter gröten halv sex så vi får väl se hur natten blir?? Han var ju så trött stackarn..

Nä nu ska nästa barn till sängs och det är ingen lek om jag säger så..
Säger bara 4 år och en vilja av stål ;-)

Bebistiden med Leia var allt annat än små rosa moln då det kändes som att hon aldrig sov mer än en timme i taget vare sig på dagen eller natten.. Vi kämpade på med nappar, flaskor och sömnmetoder men absolut inget bet på henne..Hon ville helt enkelt vara med ständigt vare sig det var latteträffar med andra mammor vars barn alltid sov eller natten.. Mamma var bäst och det var inte förrän vi satte henne i en gåstol som jag fick sitta för mig själv en stund, vilket var en ren befrielse för en fruktansvärt trött mamma..

Det gick så långt att jag träffade en barnläkare angående hennes sömn och vilja att aldrig ta det lugnt.. ja än idag så har hon ju denna personlighet då hon känner sig trygg med sin omgivning, aldrig en lugn stund till hon slår igen sina blå <3

Med Dylan är det totalt annorlunda..Han sover bra dagtid, ja han gör knappt något annat på dagen, han somnar in för natten klockan sju och sover till sju dagen efter, var ju en vecka där som han vaknade till, men med nappen så funkar hans sömnrutiner igen..

Hans vakentid är han så nöjd oavsett om man leker med han eller om han sitter i babysittern eller ligger i sitt gym, han chillar och har inte alls bråttom i sin utveckling..Han tar det lugnt helt enkelt och är min goa stora bebis..

Utvecklingsmässigt så märker man ju att Leia´s nyfikenhet för omvärlden gjorde att hon var tidigare än Dylan, och vid den här åldern som Dylan är i hade hon ju fått sina första tänder och var på gång att ta sig framåt för egen hand, men Dylan har som sagt inte bråttom och det känns skönt att han är såpass lugn som han är i vår lilla röriga familj ;-)

Jag funderar på om detta speglar hans personlighet och att han blir en liten individ som helt enkelt gillar att chilla och vara det charmtroll han är för oss??..Även fast jag vet att när den dagen kommer då han kryper runt mm så kommer vardagen att ändras markant med en jakt efter storasysters leksaker och allt vad som hör till:-)

Men just nu så känner jag mig så bortskämd att ha fått ett sånt mönsterbarn om man nu får säga så?? att ha varit på den andra sidan av bebistiden gör att jag mer uppskattar allt som funkar nu även fast Leia´s bebistid var helt underbar så är det verkligen skönt att få ha kvällarna/ nätterna för sig själv och slippa ligga som en ostbåge för att en liten ligger bredvid och myser :-)

Nä jag njuter verkligen och visst att vi ibland är iväg och fikar med andra trevliga mammor så tar jag det oftast bara lugnt hemma med promenader och mys..

Det är ju trots allt den sista bebistiden jag kommer uppleva så jag tar tillvara på den helt enkelt :-)

    

Denna kanin har sedan Dylan kommit till världen bott hos oss och den mottogs först med öppna armar av storasyster som inte alls tyckte att detta var just Dylans men nu efter sisådär tre månader inneboende hos Leia har även Dylan fått upp ögonen för Bunny som vi kallar den för och storasyster har gett vika och låtit den flytta till lillebror..

Dylan har insett vilken bra kompis denna kanin är som låter han boxas, sparkas och framförallt gnaga på alla hans delar så Bunny åker med överallt nu där lillebror befinner sig på..(storasyster gillar inte alls det där med att bli dragen i håret coh sparkad på så det är ju bra med ett komplement där)

Oftast avslutas kvällen med en brottningsmatch med Bunny och slutar med en däckad Dylan i soffan med polaren ovanför sig så vi får ju tacka Farbror Jarmo som tog med sig denna underbara kanin till BB och som kommer följa under hans uppväxt..
  

         

Igår var det så dags att introducera lite fast föda för vår lilleman, även om han nu inte hunnit bli 4 månader än så kände jag att det var på tiden då stackarn stirrar med sina blå då vi övriga äter..

Och sen skulle det ju va gott att slippa dessa kräkningar han får av flytande föda:-)

Med en frågande blick satte vi han i bumbon på köksbordet och sen körde vi igång..Hans minspel över situationen var allt från ogillande till uppskattning, men skeden var nog mest spännande och gärna att han själv skulle hålla i den för att försöka föra den in i munnen, men i sig allt fick han och efter blev det ett bad för att ta kvällsflaskan inför natten, men vet ni vad??

Lillkillen slaggade in med ett skratt i soffan under sin pågående brottningsmatch med sin favvo kaninen så kväll/nattflaskan uteblev men gröten verkar ändå ha gjort sitt då han sov från 22-07.15 utan käk så ikväll blir det att fortsätta på grötvågen för att lagom till sin 4 månadersdag introducera lite matsmakisar oxå..

    
 

Finns inga ord som kan beskriva min kärlek för denna lilla kille så jag sätter in denna bild från idag då det nu är stora tremånadersdagen:-) Min Lycka..Mitt allt...♥

Japp igår var det så dags med en lite försenad tvåmånaderskoll och vi hade ju vare sig mätt eller vägt Dylan på 7 veckor, vilket var lite spännande att se hur det hade utvecklats sig??

Gissade på att han låg på 63 cm och sisådär 5900g och lite nära avr jag iaf med längden..

Min *lilla* bebis hade gått upp HELA 2 kg på dessa 7 veckor och vuxit 3 ½ cm så nu låg han på en vikt av 6820g och längden slutade 62 cm..

Nu slutade det inte där utan iom att det var en läkarkoll och sommartider så hade jag en i mina ögon väldigt stel BVC sköterska och jag tackar ännu en gång för att vi benådats med Världens underbaraste V till just vår bvc sköterska..

Läkaren var ointresserad att svara någorlunda på våra i hans ögon korkade frågor och gjorde sina test väldigt abrupt med en iallafall glad Dylan som nog mest facinerades av vad det var för ful gubbe som stoppade fingrarna i hans mun, men som sagt allt är ju sugvänligt i en liten bebis värld;-)

Sen att dom var så yra att innan hela undersökningen började så började dom att fråga oss om vi hade varit hos Ortopeden??

Say What???

Ja Dylan kom väl med snitt??

Ähm, skulle inte tro det,,, jag vet jag var där liksom:-)

Ok..säger dom funderande..

Ja jag snittades med Leia och var till Ortopeden då så ni måste blanda ihop dessa två på något twistat sätt..

Iallafall så slutade diskussionen där då det visade sig att dom beblandat Leia´s och Dylan´s journaler och uppenbarligen hade svårt att läsa det finstilta som tex födelsenummer??

Jaja dagens STORA PLUMP utgjorde iallafall den stela bvc sköterskan som tyckte att kanske Dylan gått upp lite väl mycket och tyckte att jag kanske gav han lite väl mycket mat så när hon fick höra att jag delammade så sa hon styrskt att jag kanske enbart skulle amma då??

Äh, hallå!! Hade jag haft mjölk så det räckte för hela dygn så skulle jag väl för FAN inte slänga ut 60 spänn per paket ersättning för skojs skull?? Jag ammar på morgonen då han vaknar efter sin nattsömn och då ligger vi och myser tills jag tycker det är dags att kliva upp, mitt ena bröst producerar ju knappt någon mjölk överhuvudtaget så att amma 24/7 är uteslutet..Med Leia dock producerade jag så mycket mjölk så att jag måste ha dubbla skydd i Bh´n samt dubbla tröjor för hamnade jag i en stressig situation så forsade det ur mig och jag kan än i dag minnas alla dom gånger jag sprang hem döljandes med två blöta ringar på min tröja så nog märker jag skillnad allt på dessa två gånger så jag blev jävligt irriterad på kärringen som uppenbarligen är någon amningshitler..

Också slutligen så fick jag minsann lära mig att NU ska man visst ha kudde till dom små sålänge dom ligger på rygg!! Då Leia var bebis var det uteslutet så jag trodde väl det gällde nu också det bara var 4 år sen så jag har nu misshandlat lilla Dylan med att endast ha en liten handduk i ett örngott..Bad Mother;-)

Jaja Dylan fick iallafall sin OK stämpel och jag ser fram emot nästa veckas besök hos vår underbara V då Leia ska ha sin 4 årskoll och ja kanske Dylan får sin första spruta då??

                                                            
                                                          ♥Vår Stora Gladskit:-)♥

Startvikt: 4040 g längd: 53 cm

4 dagar: 3510 gram 53 cm

1 vecka: 3830 gram 53 cm

2 veckor: 3965 gram 55 cm

3 veckor: 4095 gram 56 cm

4 veckor: 4410 gram 57 cm

5 veckor: 4760 gram 58,5 cm

12 veckor: 6820 gram 62 cm